Gamla stan – wikipedia c gastronomie brignais

Stockholm grundades på 1200-talet och byggdes i hägnet av den stora borganläggningen som Birger jarl låtit uppföra som "lås" för Mälaren. Vid stadens huvudtorg, Stortorget, byggdes rådhuset och bakom detta bykyrkan – den äldsta delen av Storkyrkan. Från torget utgick gator mot stadsportarna; den viktigaste, Köpmansporten, ledde ned till hamnen och Fiskartorget vid Saltsjön.

Gamla stan var länge staden i motsats till den mera lantliga omgivningen, malmarna ( Norrmalm, Södermalm). Då omtalas den som " staden" eller " själva staden". Från 1800-talets mitt förtydligas namnet till " Staden mellan broarna" eller " Staden inom broarna".

Den äldsta medeltida staden omgavs av flera stadsmurar. En trolig placering för den äldre stadsmurens västra sträckning var längs Prästgatans västra sida, medan den östra muren följde Bollhusgränds och Baggensgatans östra sida. Att det exakta läget är svårbestämbart beror på att muren flyttades utåt i takt med att staden växte. [1 ] Att en mur verkligen har funnits framgår bland annat av bevarade skattelängder från 1400-talets senare hälft där begreppen "Innan mur" användes för de skattebetalare som bodde på Stadsholmens höjdplatå. [2 ]

Stadens dominerande byggnad var borgen. Innanför uppstod ett oregelbundet gatunät och redan vid 1200-talets slut påbörjades systematiska utfyllnader vid Stadsholmens stränder, varvid stadens tomtmarker ökade. Byggnader uppfördes på den utfyllda marken nedanför åsen och befästningarna placerades närmare vattnet. Under medeltidens senare del hade de långsmala kvarteren nedanför långgatorna bildats.

Först vid 1600-talet hade de gamla befästningarna spelat ut sin roll och efter den Stora branden 1625 i den sydvästra delen, inleddes ett omfattande regleringsarbete då gamla murrester revs och Stora och Lilla Nygatan drogs fram linjerakt genom det tidigare myllret. Några år senare revs även murarna österut och Skeppsbron anlades som en bred strandgata, med präktiga 1600-talshus som bildade stadens front mot vattnet – värdig själva stormaktens huvudstad.

Den äldsta bebyggelsen var sannolikt uppförd i trä, men under senmedeltiden kom en stor del av husen att byggas i tegel. Under stormaktstiden byggdes också många av de medeltida husen om. De fick ny fasadutformning med höga gavlar och rikt utsmyckade portaler. I senare tider har också husen moderniserats. På 1700-talet fick många byggnader nya takformer och enhetliga, putsade fasader och under det sena 1800-talet en rikare fasadutformning och stora skyltfönster längs affärsgatorna.

Bakom de synliga fasaderna finns ännu mycket av medeltida murverk kvar. Inne i husen kan man också finna både källarvalv från medeltiden, kalkmålningar gjorda på 1500-talet, rikt bemålade bjälktak från 1600-talet, högklassig rokokoinredning och 1800-talets överdådiga dekorationer.

På 1840-talet lades de första regleringsplaner för Gamla stan fram, där man tog hänsyn till människornas dåliga bostadssituation och till genomgångstrafikens problem. Det var ett tiotal stadsplaner som praktiskt tagit samtliga krävde en total rivning av Gamla stans bebyggelse, med undantag för de stadskvarter väster om Stora Nygatan, som hade reglerats med rätvinkliga stadskvarter efter den " stora vådelden" år 1625. Ingen av dessa planer utfördes dock.

Kring sekelskiftet 1900 fick man upp ögonen för de historiska värden som Gamla stans bebyggelse representerade. Carl Larsson, själv född på Prästgatan, menade i ett uttalande 1904 att om han vore miljonär, så skulle han inköpa husen i Gamla stan, restaurera dem så noga som möjligt till deras ursprungliga skick samt utrusta dem med moderna tiders bekvämligheter.

På 1930-talet hade avsky mot Gamla stans slumkvarter förbytts till stor respekt för stadsdelens historiska arv. År 1934 lät Samfundet Sankt Erik på prov sanera huset Kindstugatan 14 i kvarteret Cepheus. Resultatet blev mycket lyckat och ledde till att hela kvarteret sanerades och Gamla stans största grönområde skapades.