Keratokonus – wikipedia electricity and magnetism study guide

##

Keratokonus medför en gradvis försämring av synen som kan fortskrida i tio–tjugo år efter debuten. De förändringar som sker efter detta är i regel små och långsamma. Det dominerade felet vid keratokonus på ögat sett som ett optiskt system är brytningsfel i linsen, s.k. koma. Synskärpan försämras såväl på nära som långt håll, och mörkerseendet är ofta dåligt. Även om båda ögonen vanligen är drabbade samtidigt av keratokonus, är det vanligt att synen på ena ögat är väsentligt sämre än på det andra. En del blir känsliga för skarpt ljus, eller för ljuskontraster och upplever trötthet eller irritation i ögonen. I vissa fall förekommer ärrbildningar på hornhinnan och är en följd av att hornhinnan tunnas ut och försvagas. Ett klassiskt symptom är att multipla bilder kan ses av ett och samma föremål. Optiska förvrängningar kring ljuskällor är också vanliga. Skärpan blir ofta väsentligt bättre om man kikar genom ett litet hål. [13 ] Hydropsattack [ redigera | redigera wikitext ]

I mer avancerade falla av keratokonus, kan utbuktningen av hornhinnan resultera i en skada på Descemets membran, ett av de inre lagren i hornhinnan. Kammarvätska från ögats främre kammare läcker ut i hornhinnan och Descemets membran löses upp. Patienten upplever smärta och plötsligt suddig syn och hornhinnan får en genomskinligt mjölkvit färg. [14 ]

Det är besvärande för patienten, men symptomen är oftast tillfälliga och efter 6–8 veckor brukar hornhinnan få tillbaka sitt vanliga utseende. Läkningen kan ske utan kirurgiska ingrepp genom att hornhinnan behandlas med en osmotisk saltlösning. Även om en hydropsattack ofta orsakar ökad ärrbildning på hornhinnan så kan det i längden gynna patienten genom att hornhinnan får en plattare konform, vilket underlättar passformen för användande av kontaktlinser. Hornhinnetransplantation är normalt inte en behandlingsform vid hornhinnekollaps. [14 ] Behandling [ redigera | redigera wikitext ] Linser [ redigera | redigera wikitext ]

Synfelet vid keratokonus kan korrigeras med glasögon eller olika sorters kontaktlinser. För de flesta stabiliserar sig hornhinnan efter några år utan att medföra svårare synproblem. Vid större brytningsproblem kan särskilt anpassade kontaktlinser behöva användas. När detta inte längre ger en acceptabel syn kan det vara aktuellt med ingrepp på själva hornhinnan. [2 ] Hornhinnetransplantation [ redigera | redigera wikitext ]

Tidigare var hornhinnetransplantation den enda behandling man kunde erbjuda mot keratokonus. Nu för tiden utförs det bara då man har ett uttalat sjukdomsförlopp med mycket stor astigmatism och uttunning, och andra behandlingar har uteslutits. [3 ] Det finns två olika sätt att utföra en hornhinnetransplantation: penetrerande hornhinneplastik, då man byter i stort sett hela hornhinnan, och lamellär keratoplastik, där man endast byter en bit av hornhinnan. [15 ] Penetrerande hornhinneplastik [ redigera | redigera wikitext ]

Ingreppet innebär att man byter ut den centrala delen av hornhinnan som är ca 8 mm i diameter och ersätter den med en liknande rundel från en donator. Den nya donatorhornhinnan sys fast. Operationen sker i lokalbedövning eller narkos. Första tiden besväras man av dimsyn och skavkänsla. Patienten får behandling med kortisondroppar för att minska inflammationen i hornhinnan. Dessa brukar man behöva ha ett par månader. Avstötningsreaktioner och infektioner kan förekomma så ingreppet är inte helt riskfritt. Efter ca 1 år kan man ta bort stygnen och först då kan man utvärdera hur synen har blivit. [15 ] Lamellär keratoplastik [ redigera | redigera wikitext ]

Vid detta ingrepp byter man bara ut den sjuka delen av hornhinnan genom att skära bort en tunn skiva av hornhinnan och ersätta denna med motsvarande skiva från en donatorhornhinna. Även detta ingrepp görs i lokalbedövning. Då man bara byter en mindre del av hornhinnan blir läkningstiden betydligt kortare och man behöver inte vara sjukskriven någon längre tid. Risken för avstötning är också betydligt mindre än vid penetrerande hornhinneplastik (0,7% mot 16%).

En del andra relativt nya behandlingsformer förekommer också idag, till exempel ett ringformat hornhinneimplantat ICR (intrastromal corneal ring segments), ICRS, eller KeraVision-Ring. Andra metoder är även DALK (deep anterior lamellar keratoplasty) och epikeratophakia. [15 ] Cross-linking [ redigera | redigera wikitext ]

Corneal collagen cross-linking (CXL) är en behandling där man använder B 2-vitaminet riboflavin tillsammans med UV-ljus. [16 ] Denna kombination förstärker bindvävstrådarna i hornhinnan och får förändringen av hornhinnan att stanna upp. Hornhinnan kan liknas vid en matta där väven är gles – genom att man tillför B 2-vitamin och belyser med UV-ljus bildas mer bindvävstrådar som får väven att stramas upp. Man låser hornhinnan i det läge den är vid behandlingen, därför kan man inte förvänta sig någon större synförbättring. Störst vinst med behandlingen har man därför ju tidigare man kan behandla, innan hornhinnan har blivit alltför uttunnad och kupig [17 ].

• ^ Wang, Ming (2010-01-01) (på en). Keratoconus & Keratoectasia: Prevention, Diagnosis, and Treatment. SLACK Incorporated. ISBN 9781556429132 . https://books.google.se/books?id=mrpv9r-wd8AC&pg=PA33&lpg=PA33&dq=keratokonus+Berchard&source=bl&ots=M-Zhy0iz6s&sig=cCCvKpVxBcTNaioL0SCx-If_xnw&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwioq-eo_NPSAhVCiiwKHQM2BbAQ6AEILjAD#v=onepage&q=keratokonus%20Berchard&f=false . Läst 13 mars 2017

• ^ McMonnies, Charles W; Boneham, Gavin C. ” Keratoconus, allergy, itch, eye-rubbing and hand-dominance” (på en). Clinical and Experimental Optometry 86 (6): sid. 376–384. doi: 10.1111/j.1444-0938.2003.tb03082.x. ISSN 1444-0938 . http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1444-0938.2003.tb03082.x/abstract . Läst 15 mars 2017.

• ^ Elder, M. J.. ” Leber congenital amaurosis and its association with keratoconus and keratoglobus”. Journal of Pediatric Ophthalmology and Strabismus 31 (1): sid. 38–40. ISSN 0191-3913 . https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8195961 . Läst 13 mars 2017.

• ^ Sharif, K W; Casey, T A; Coltart, J. ” Prevalence of mitral valve prolapse in keratoconus patients.”. Journal of the Royal Society of Medicine 85 (8): sid. 446–448. ISSN 0141-0768 . http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1293584/ . Läst 13 mars 2017.

• ^ Balasubramanian, Sivaraman Arumugam; Mohan, Sujatha; Pye, David Cecil; Willcox, Mark Duncan Perry. ” Proteases, proteolysis and inflammatory molecules in the tears of people with keratoconus”. Acta Ophthalmologica 90 (4): sid. e303–309. doi: 10.1111/j.1755-3768.2011.02369.x. ISSN 1755-3768 . https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22413749 . Läst 13 mars 2017.

• ^ [ a b] Grewal, S; Laibson, P R; Cohen, E J; Rapuano, C J. ” Acute hydrops in the corneal ectasias: associated factors and outcomes.”. Transactions of the American Ophthalmological Society 97: sid. 187–203. ISSN 0065-9533 . http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1298260/ . Läst 15 mars 2017.

• ^ [ a b c] Arnalich-Montiel, Francisco; Alió del Barrio, Jorge L.; Alió, Jorge L.. ” Corneal surgery in keratoconus: which type, which technique, which outcomes?”. Eye and Vision 3. doi: 10.1186/s40662-016-0033-y. ISSN 2326-0254 . http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4716637/ . Läst 13 mars 2017.

• ^ [ a b] Sykakis, Evripidis (2015-03-24) (på en). Cochrane Database of Systematic Reviews. John Wiley & Sons, Ltd. doi: 10.1002/14651858.cd010621.pub2 . http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/14651858.CD010621.pub2/abstract . Läst 15 mars 2017