P.g. wodehouse – wikipedia gas zombies

####

Senare flyttade Wodehouse till New York och arbetade som teaterkritiker på tidningen Vanity Fair. [7 ] Han gifte sig 1914 med Ethel Wayman, som var två gånger änka och vars dotter, Leonora, från det första äktenskapet Wodehouse senare adopterade. [8 ]

Vid sidan av författandet av romaner och noveller hade Wodehouse en mycket framgångsrik karriär som sångtextförfattare inom operett och musikal, där han samarbetade med bland andra Guy Bolton, Jerome Kern och George Gershwin. [7 ] [9 ] Anklagelser om nazipropaganda [ redigera | redigera wikitext ]

Ethel och P.G. Wodehouse bodde växelvis i England och USA, men de tillbringade även stora delar av sina liv i Frankrike. I andra världskrigets inledning blev de båda kvar för länge på egendomen i Le Touquet för att hinna undkomma tyskarnas avancemang, [10 ] och 1940 internerades Wodehouse i ett fångläger i Tost (Toszek) i Övre Schlesien. [11 ] [b ] Han frigavs i juni 1941, några månader före sin 60-årsdag, en ålder vid vilken internerade utländska medborgare normalt frisläpptes. [13 ] Tyskarna hade utformat en strategi för hur man skulle kunna dra fördel av hans popularitet i propagandasyfte. Wodehouse övertalades att medverka i tysk radio i sändningar riktade till USA som då fortfarande var neutralt. [14 ] De sammanlagt fem kåserier, som med humor berättade om tillvaron i ett fångläger, var från Wodehouses sida menade som moralhöjande och som ett tack till beundrare i USA som sänt honom brev och presenter under fångenskapen. Tyska utrikesministeriet å sin sida räknade med att vinna välvilja hos amerikanerna, som man hoppades skulle förbli neutrala. [15 ] Ingenting i själva innehållet var anmärkningsvärt, men enbart det faktum att utsändningarna gjordes i samarbete med fienden innebar att Wodehouse misstänkliggjordes i de allierades ögon, och när kåserierna på propagandaministeriets initiativ återutsändes över Storbritannien en månad senare väckte det stort uppseende i brittisk press och i parlamentet. I Storbritannien kom sändningarna på många håll att betraktas som medlöperi, kanske till och med landsförräderi, [16 ] och han jämfördes med den ökände Lord Haw-Haw. [17 ] Paret Wodehouse bodde i Paris under krigets återstod, övervakade av MI6. [18 ] [c ] Efter kriget kände sig Wodehouse ovälkommen i sitt hemland; han flyttade då permanent till Remsenburg på Long Island i USA, där han bodde kvar till sin död. [20 ] [21 ] Ridderskap [ redigera | redigera wikitext ]

Bara några veckor före sin död dubbades Wodehouse till kommendör av 1 klass av Brittiska Imperieorden och erhöll rätten att tituleras sir. Hade det inte varit för hans misstag under kriget [d ] skulle han förmodligen erhållit den utmärkelsen långt tidigare. [18 ] Författarskap [ redigera | redigera wikitext ]

P.G. Wodehouse gav ut sin första bok 1902, pojkboken I knipa (eng. The Pothunters), en typ av berättelse han redan skrivit några för collegetidningen vid Dulwich. [22 ] Han blev under sin dryga 70 år långa författarkarriär publicerad i hela världen. Den tidigast kända översättningen av en Wodehouseroman är Hanny Flygares översättning till svenska av Piccadilly Jim från 1920, och redan 1912 publicerades novellen "Ruth i landsflykt" i Allers Familj-Journal. [23 ]

Wodehouse är känd för sina sorglösa och humoristiska romaner och noveller om brittisk och i viss utsträckning amerikansk medel- och överklass under 1900-talets första decennier. Hans stil kännetecknas av en fantastisk språkbehandling, [24 ] ett utsökt sinne för humor, roande liknelser och träffande beskrivningar av personer och situationer. Han citerar gärna de stora poeterna och refererar till mytologi, filosofi och Bibeln.

Ett vanligt tema i Wodehouse böcker är den medellöse, något excentriske unge mannen, (konstnären, tidningsskribenten, pastorsadjunkten osv.) som av egen kraft, med hjälp av sin egen uppfinningsrikedom, entusiasm och påhittighet löser ett brydsamt problem och kommer på grön kvist. Han får sina drömmars flicka och finner ekonomiska medel att försörja henne till slut. Denna karaktärstyp exemplifieras av Jerry West i Flickan i blått, Ronald Eustace Psmith i Psmith ordnar saken, Bill Hollister i Rävspel, Joss Weatherby i Ferm expedition och Sam Shotter i Sam hos tidningskungen.

Wodehouse skrev elva romaner och ett flertal noveller om den lätt förvirrade unge aristokraten Bertie Wooster och hans intelligente och världsvane betjänt Jeeves, som gärna citerar Shakespeare och Spinoza. Detta klassiska par i brittisk litteratur gjorde sitt första framträdande i novellen "Extricating Young Gussie" publicerad i novellsamlingen The Man With Two Left Feet från 1917, [e ] och sitt sista i romanen Fastrar är inga gentlemän från 1974.

En annan välbekant figur påträffas i böckerna om slottet Blandings. Den monokelprydde, levnadsglade Galahad Threepwood, yngre bror till den sympatiske och vimsige slottsherren Lord Emsworth, förekommer bland annat i romanerna Blixt och dunder, Åska i luften, Fullmåne och Svinhugg går igen. Galahad är en gentleman; belevad, snillrik och väldigt påhittig; en munter och uppfinningsrik person som med liv och lust kastar sig in i diverse intriger för att hitta okonventionella lösningar till olika problem som uppstår i hans omgivning. Blandingssviten rymmer tio romaner och nio noveller. Dessutom finns Sunset at Blandings, som var den sista romanen Wodehouse arbetade på. Några år efter hans död gavs den ut med kommentarer och fotnoter.

Många av Wodehouses böcker utspelar sig på vackra gods och herresäten på den brittiska landsbygden, andra i Londons förorter (som i Walley Fields), på badorter eller i flotta våningar och exklusiva klubbar i London och New York. Intrigerna är ofta enkla men med många oemotståndligt komiska förvecklingar, dråpliga situationer och lustiga komplikationer. Huvudpersonen är ofta olyckligt kär eller har ont om pengar och en kreativ lösning måste fram. I böckerna om Jeeves och Bertie Wooster är det ofta någon av Berties kamrater som hamnar i trångmål och betjänten Jeeves får hitta lösningen, medan berättaren Wooster ofta själv råkar hamna i klämma på vägen.

Wodehouses böcker utmärks av en torr brittisk humor, med distans till historien med en typisk brittisk självironi – kanske tydligast i böckerna om Jeeves och Wooster, där aristokraterna ofta är naiva och bortkomna medan tjänstefolket är intelligenta och världsvana men ändå inte ifrågasätter tingens ordning.

The Adventures of Sally · Inbitna ungkarlar · Barmy in Wonderland · Big Money · Bill the Conqueror · The Clicking of Cuthbert · Cocktaildags · The Coming of Bill · Company for Henry · En flicka i trångmål · Brukar betjänter begå bankrån? · Doctor Sally · Eggs, Beans and Crumpets · A Few Quick Ones · Fransysk visit · Frozen Assets · A Gentleman of Leisure · The Girl in Blue · The Girl on the Boat · The Globe By the Way Book · The Heart of a Goof · Hett om öronen · Ice in the Bedroom · If I Were You · Indiscretions of Archie · Jill the Reckless · Skrattgas · The Little Nugget · Louder and Funnier · Kärlek i hönsgården · The Luck of the Bodkins · The Luck Stone · A Man of Means · The Man Upstairs · The Man with Two Left Feet · Meet Mr Mulliner · Pengar till skänks · Money in the Bank · Mr Mulliner Speaking · Mulliner Nights · Not George Washington · Nothing Serious · The Old Reliable · Smycken, tycken och Monty Bodkin · Piccadilly Jim · Plum Pie · The Prince and Betty · Quick Service · Sam the Sudden · The Small Bachelor · Rävspel · Vårkänslor · Sommarpippi · The Swoop! · Ukridge · Farbror Dynamit · Uneasy Money · William Tell Told Again · Young Men in Spats