Tändare – wikipedia gas oil ratio formula

###

Patenteringen av auermetall eller ferrocerium, 1903, gjorde de moderna tändarna möjliga. Uppfinnaren var den österrikiske kemisten Carl Auer von Welsbach. När auermetallen, som är en legering mellan järn och cerium skrapas, skapas stora gnistor. Tändstenar av auermetall förmår tända flera olika slags bränslen och är tillräckligt billigt att tillverka för att kunna användas även till engångständare. [6 ]

1911 presenterades den automatiska tändaren, som hade bensin eller metanol som bränsle. Den tändes när man tryckte ner en knapp. [7 ] Flera konkurrerande modeller kom ut på marknaden ungefär samtidigt. Den amerikanska företaget Ronson släppte sin Pist-O-Liter 1910, som producerade gnistor från tändstenen, men ingen låga och följde upp 1913 med sin första riktiga ”Ronson-tändare”, kallad "Wonderlite". Den var av typen “evighetständsticka”. [8 ] Dessa s. k. automatiska tändare behövde dock släckas manuellt och oftast föras tillbaka i tändningsläge manuellt. [5 ]

Den första zippotändaren producerades i början av 1933 [9 ] av företaget Zippo Manufacturing Company som grundats av George G. Blaisdell 1932. Zippo-tändaren fick ett gott mottagande för sin tillförlitlighet och marknadsförde sig på ett sätt som Gore-Tex senare skulle efterlikna – man gav en livstidsgaranti ("Life Time Warranty") och påstod att produkten var vindtålig ("Wind-Proof"). [10 ] Patent för grundkonstruktionen beviljades 1936 [11 ] Zippo åtog sig att reparera trasiga tändare och lämna tillbaka dem inom 48 timmar, med meddelandet ”Tack för att vi fick förtroendet att ”serva” er tändare. [en 2 ]

I slutet av 1940-talet utvecklades gaständaren. Den första modellen var en fransktillverkad bordständare, som presenterades i juni 1947 av företaget Flaminair. Den hade en separat behållare för bränslet. [8 ] Gaständarna hade flera konkurrensfördelar framför tidigare tändare, bland annat behövde inte tändarens veke bytas ut längre. [12 ]

En teknologi som utvecklades efter första världskriget var piezoelektriciteten. Upptäckten gjordes redan på 1880-talet, men den fulla vidden av fenomenet gjordes av franska vetenskapsmän först 1917. Piezoelektricitet kom i bruk för tändare genom företaget Ronson, som blev först med modeller som använde piezoelektricitet för att skapa en elektrisk gnista. Detta skedde på 1950-talet. [12 ]

På 2000-talet tillverkas flertalet tändare i USA, Kina och Thailand och är av typen engångständare. [15 ] BIC som är största tillverkaren av tändare hävdar att årsförsäljningen är nästan 1,5 miljarder tändare. [12 ] Bränslen [ redigera | redigera wikitext ]

En rad olika bränslen till tändare har provats. Vätgas, som var det första bränslet, i Döbereiner-lamporna, övergavs snart, eftersom det var såväl svårhanterligt, brandfarligt som explosivt. Metanol förekommer som bränsle i en rad olika tändarkonstruktioner, men vanligast är bensin och ”gas”.

Med gas, i gaständare, avses kondenserade kolväten. Begreppet gaständare är något oegentligt, men anspelar på kolväten som är gasformiga vid atmosfärstryck, [1 ] framför allt propan och butan. Gaständarna utvecklades på 1940-talet. Fördelen i förhållande till tidigare bränslen var åtminstone tre:

Bensin och andra petroleumprodukter kom tidigt i produktion, de ger en säker tändning men också besvärande doft. Zippotändarna använde först petroleumprodukten lacknafta, men bytte på 1950-talet till butan. [12 ] Fotogen var också ett vanligt bränsle under tändarnas barndom. [5 ]

Den vanliga typen av ”evighetständsticka” (engelska “permanent match” eller “everlasting match”) består av ett metallhölje fyllt med lacknafta och en metallstav som fungerar som både slagstift och veke. Metallstaven förvaras fastskruvad i bränslebehållarens hölje.

Den bränslemättade metallstaven skruvas loss och repas mot en tändsten på utsidan för att skapa gnistan. Metallstavens veke fattar eld och får metallstaven att fungera på samma sätt som en tändsticka. Vekens eld släcks genom att staven stoppas tillbaka i bränslebehållaren, där den suger upp nytt bränsle inför nästa användning.

Tändare utan öppen låga (engelska flameless lighter) är ett alternativ för den som vill slippa öppen låga. Denna typ av tändare har en spiral eller ett element som värms upp så att det glöder. Den fungerar givetvis var som helst, men är utformad för miljöer där tändstickor och konventionella tändare inte är tillåtna, till exempel i fängelser, vissa sjukhus och militäranläggningar, liksom platser där petroleumprodukter hanteras.

Inte alla tändare som sorterar i den här kategorin saknar öppen låga. I vissa fall är lågan endast osynlig. Det kan därför vara värt att prova att tända ett papper med tändaren. Om pappret är lätt att tända har förmodligen tändaren en osynlig, men öppen låga och bör hanteras därefter.

Katalytiska tändare har metanol eller denaturerad sprit som bränsle och en tunn platinatråd som fungerar som katalysator och värms upp i närvaron av spritångorna och ger upphov till lågan. Denna typ av tändare bygger på den katalytiska process som Döbereiner upptäckte 1823. [20 ] Platina är en ädel metall som står emot korrosion bra. Då och då kan istället tråden kapslas in. Till skötseln av katalytiska tändare hör därför att ibland bränna platinatråden så att dess katalytiska förmåga kan behålla sin funktion. [20 ] Tändare i bilar [ redigera | redigera wikitext ]

I en tändare förs bensin till brännarmunstycket medelst veke, [1 ] medan kondenserade kolväten, som är gasformiga vid atmosfärstryck (därav den oegentliga benämningen ”gaständare”), passerar en, eventuellt reglerbar, reduceringsventil. [22 ] Bensinångan respektive gasen antänds av glödande filspån av auermetall (en järn–ceriumlegering), av elgnista eller – mera sällan – av en elektrisk glödtråd.

Den svenske tändstickskungen Ivar Kreuger bar faktiskt aldrig på tändstickor. ”En kung bär inte sin spira med sig”, kommenterade han. Han menade att tändstickan var symbolen för hans regering. Kreuger bar istället en dyrbar bensintändare. [23 ] Se även [ redigera | redigera wikitext ]

• ^ [ a b c d e f] Frank Dutton. ”A Brief History of Matches and Lighters” (på engelska). Arkiverad från originalet den 3 maj 2015 . https://web.archive.org/web/20150503182711/http://www.toledo-bend.com/VCL/articles/index.asp?request=lighterHistory . Läst 26 september 2015.

• ^ Klaus Reinhardt and Herwig Winkler (på engelska). Cerium Mischmetal, Cerium Alloys, and Cerium Compounds. doi: 10.1002/14356007.a06_139 . http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/14356007.a06_139/abstract;jsessionid=7CBF2828F48BC796718A341141C60A7D.f03t01 . Läst 20 september 2015

• ^ [ a b] ”Tändarens historia”. Swedish Match. 21 oktober 2009. Arkiverad från originalet den 24 september 2015 . https://web.archive.org/web/20150924014757/https://www.swedishmatch.com/sv/Var-verksamhet/Tandprodukter/Tandarens-historia/ . Läst 18 september 2015.

• ^ [ a b] ”Dutch Ronson Collector’s Club, "History of the Ronson Lighter"” (på engelska). Finepipes.com. Arkiverad från originalet den 26 juli 2010 . https://web.archive.org/web/20100726164102/http://www.finepipes.com/articles/ronson-lighter.html . Läst 20 september 2015.

• ^ United States International Trade Commission (1994) (på engelska). Disposable Lighters from the People’s Republic of China and Thailand. University of California, USA . http://books.google.com.hk/books?id=jHWuAAAAIAAJ&lpg=SA11-PA22&ots=kbIiEs4vRo&dq=disposable%20lighters%20market&pg=SA11-PA22#v=onepage&q=disposable%20lighters%20market&f=false . Läst 25 september 2015

• ^ [ a b] Frank Dutton. ”Making Catalytic Lighters Work” (på engelska). Toledo-bend.com. Arkiverad från originalet den 16 september 2015 . https://web.archive.org/web/20150916230432/http://www.toledo-bend.com/VCL/articles/index.asp?request=catalytic . Läst 26 september 2015.