Tokyo – wikipedia bp gas locations

Staden, som tidigare hette Edo, började växa på allvar i samband med att det byggdes ett slott där 1457, även om det fanns viss bebyggelse tidigare. När Tokugawashogunatet skapades 1603 blev Edo dess regeringsstad, även om kejsaren bodde kvar i Kyoto, som fortsatte att vara den formella huvudstaden. När shogunatet föll 1868 beordrade kejsaren att staden skulle byta namn till Tokyo, som betyder östra huvudstaden (den västra huvudstaden var Kyoto), samtidigt som staden nu även blev formell huvudstad. Tokyo har allmänt varit accepterad som Japans huvudstad sedan 1869. Den 1 september 1923 drabbades staden av en stor jordbävning där uppemot 143 000 människor miste livet. Trots denna katastrof byggde man upp staden igen och befolkningen växte stadigt fram till andra världskrigets utbrott.

De första bomberna över Tokyo släpptes 18 april 1942, och fram tills krigsslutet 1945 mer än halverades Tokyos befolkning (se även Bombningen av Tokyo). Efter krigets slut placerade de allierade sitt ockupationskontor i den sönderbombade staden, och återuppbyggnaden kom igång snabbt tack vare amerikansk hjälp. År 1964 var Tokyo värd för Olympiska sommarspelen. Under 1970-talet ökade befolkningen drastiskt då många arbetare lämnade landsbygden för att flytta in till staden. Detta tillsammans med den snabbt växande ekonomin gjorde Tokyo till en världsstad, men lade även grunden för den ekonomiska bubbla som skulle spricka i slutet av åttiotalet.

Mellan 1889 och 1943 fanns en stad vid namn Tokyo ( japanska: 東京市 ?, Tokyo-shi) som i stort sett motsvarande dagens 23 särskilda stadsdelskommuner. Staden Tokyo var indelad i 35 självstyrande områden som omvandlades till nuvarande 23 efter andra världskrigets slut.

Inom de administrativa gränserna för Tokyo prefektur finns, förutom de 23 stadsdelskommunerna, också 26 städer ( japanska: 市 ?, shi), ett distrikt ( japanska: 郡 ?, gun), fyra "subprefekturer" ( japanska: 支庁 ?, shichō) på två ögrupper i Stilla havet direkt söder om staden: Izuöarna (som ligger nästan parallellt med Izuhalvön) och Ogasawaraöarna som sträcker sig mer än 1000 km från fastlandsdelen av Japan. Dessutom finns fem "köpingar" ( japanska: 町 ?, machi) och åtta byar ( japanska: 村 ?, mura). De 23 stadsdelskommunerna ligger i östra delen av prefekturen, de städer och byar som ligger i västra delen brukar sägas ligga i Tamaområdet.

Tokyo har ett fuktigt subtropiskt klimat med heta, fuktiga somrar och milda vintrar. Stadens läge vid Stilla havet ger den ett mildare klimat än övriga länder på samma latitud. Den genomsnittliga nederbörden är 1 380 mm per år, av vilket det mesta faller på sommaren. Vintrarna är relativt milda, snö är ovanligt men något snöfall inträffar nästan varje år. Den lägsta medeltemperaturen är mellan 5 och 6 °C i januari och februari. Å andra sidan är somrarna varma (medel 26 °C, men ofta över 30 °C) och mycket fuktiga. Två årliga regnperioder ( tsuyu) präglas av tyfoner som medför stora regnmängder och hårda vindar. Man har uppmätt vindar på nästan 40 m/s och 70 mm regn på en timme.

Som en världsstad, med cirka 9 miljoner invånare inom de 23 distrikten, ökar befolkningen under dagarna med 2,5 miljoner människor när människor pendlar in till staden från omgivande områden. Extra tydligt är detta i de mest centrala distrikten, Chiyoda, Chūō och Minato, vars sammanlagda befolkning är mindre än 300 000 nattetid men är över 2 miljoner under dagarna.

Staden har många skyskrapor som till antalet är fler än i New York men som till skillnad från Manhattan inte är samlade på ett ställe utan sporadiskt utspridda över staden. Tokyo har flera parker, bland andra Uenoparken och Shinjuku Gyoen som på vårkanten är populära platser att beskåda körsbärsträdens blomning på.

Till Tokyos mer kända stadsdelar hör shoppingdistriktet Ginza i Chūō, teknikstaden Akihabara och Asakusa i Taito. Det senare området präglas av små, smala gatustumpar. Här finns mycket av den låga stadsbebyggelsen från det äldre Tokyos inre, fattigare delar ( shitamachi) fortfarande kvar. För mode och ungdomskultur är Shibuya, Harajuku och Shinjuku intressanta områden. Andra kända stadsdelar och områden i Tokyo är Roppongi, Ikebukuro, Akasaka, Odaiba, Ebisu, Ueno och Daikinyama.

Tokyos nya landmärke är Tokyo Sky Tree, stadens högsta och världens näst högsta byggnad som invigdes 22 maj 2012. [4 ] Tornet har bland annat två utkiksdäck och är ett av stadens största besöksmål bland turister. Bland skyskrapor kan nämnas Tokyo Metropolitan Government Building med för allmänheten gratis utkiksplatser i båda skyskraporna, Sunshine 60 i Ikebukuro och Roppongi Hills. De högsta byggnaderna är:

Allmänna kommunikationer inom Tokyo domineras av ett väl utbyggt nät av tåg och tunnelbanor, som drivs av en mängd olika trafikhuvudmän. Bussar, monorail och spårvagnar spelar en sekundär matarroll till de tidigare. Stora stationer är Tokyo station och Shinjuku station, världens största, sett till antal resande. [5 ] Tokyos tunnelbana består av två konkurrerande nät. Tillsammans bildar de ett av världens största tunnelbanenät. Många av tunnelbanelinjerna är sammanbyggda med tåglinjer och har trafik även på dessa.

Tokyo är navet för Japans inrikes- och utrikes trafik för tåg-, väg- och flygtransport. I Ōta finns Tokyos internationella flygplats ("Haneda") som främst har inrikesflyg. Utanför Tokyo ligger Naritas internationella flygplats, i Narita, Chiba prefektur, som är den största internationella flygplatsen.

Tre stationer i Tokyo trafikeras av Shinkansen. Tohoku, Joetsu, Hokuriku, Yamagata och Akita Shinkansen trafikerar Ueno station i Taito och terminerar på Tokyo station i Chiyoda medan Tokaido Shinkansen trafikerar Shinagawa station i Minato och terminerar på Tokyo station.